Skulle precis fixa klart det sista för min vlogg som jag hållt på och trixat med hela dagen lång. Det hela anmärktes då jag insåg att jag börjat snyfta intensivt mot slutet i varje videofilm. Tack vare att jag blev alldeles emo då jag läst Hungerspelen halva dagen. Så tack Suzanne Collins. Tack för att du skriver så jävla bra att hela jag blir knäsvag. 

Tänkte ladda upp en video. Men vem vill se på en tjej som sitter och lyssnar på sin favorit låt och helt plötsligt börjar as gråta? Hm. Inte jag.

24 deltagare| Bara en överlever| Allt direktsänds.

Jag läser den första boken just nu. Och önskar att jag hade upptäkt detta fenomet tidigare. Allt är så jädrans bra.  Varje mening. Varje trailer.

Precis bokat biljetter till filmen, nästa fredag. Då premiären är. Vem ska dit och vilka kommer gråta med mig?

Okej. Jag kanske ser ut som en muntantfierande nyckelpiga med en herrejävlarns stor näsa. Men no offence. Inte fan är ni snyggare. 

Det där är inne nu va? Fjortis dot com.   

Aloha. 

Jag erkänner, jag har blivit obebotligt dålig på att göra och ta mig tid att skriva inlägg som är intressanta nog för er mumin nyfikna läsare. Känner mig sämst.

Erbjuder inget vettigt här. Och nej, jag fick inga pengar för att skriva det där. 

Jag gör inget annat än tråkar ut er, och är jag så osmart att jag inte fattar att ni inte vill läsa sådant är det jö ingen vettig ide att ha en blogg. I vilket fall.

Har funnit lusten att skriva berättelser igen, liksom läsa böcker. Who knows whats gonna happend next? 

Ignorera mitt bad ass försök att låta genialisk på Engelska. Bettward tvingade mig.